Det här är vår son Léon. Han föddes i vecka 35 två dagar efter att vi fick de hemska nyheterna att hans hjärta slutat slå.
Det är de värsta en människa kan vara med om, att förlora sitt barn.
Tänk alla förhoppningar, förväntan, lycka och glädje att äntligen få bli förälder - helt plötsligt försvinner på en sekund. Smärtan man får leva med önskar jag ingen.
Vår fina son hann inte ta ett andetag utanför magen men det beyder inte att han inte funnits, att han inte räknas.
Jag eller vi rättare sagt har känt hur han rört sig i min mage, hur han reagerat på olika ljud, som t.ex. våra röster, musik osv, det skulle vi inte kunnat gjort om han inte hade funnits.

Oavsett när man förlora sitt barn, vare sig barnet gått bort i magen eller av en bilolycka vid 25 års ålder så slutar inte barnet att räknas som ens barn!

Léon kommer alltid att räknas <3