Det är onsdag den 12 februari 2014. Den här dagen är den dagen jag inte vill minnas, den får gärna raderas bort ur mitt minne. Jag kommer inte ihåg allt från den dagen och inte heller i exakt vilken ordning allt hände men ska försöka beskriva så gott det går. Den dagen sitter vi mest i sängen och kollar på Léon som ligger i cubitus bädden. [...]
Dom här dagarna ser i stort sett likadana ut fram tills att vi åkte hem. Hade som tidigare nätter svårt att sova men de kändes skönt o veta att våra familjer skulle komma dagen efter. Ingen av oss hade väl egentligen någon aptit på morgonen efter men personalen kom in med frukost till oss så vi skulle slippa träffa andra på avdelningen. 
 
Det var min 30-års dag så familjen kom dit med lite fika. Hade ingen lust att ens prata om att jag fyllde år. All min fokus går bara till min underbara son som faktiskt föddes dagen innan. Min födelsedag finns inte längre enligt mig. Det var iallafall skönt att våra familjer kom dit och hälsa på oss.
 
Vid 1:00 på natten till måndagen kom sjuksköterskan in för att byta isklaffar i bädden som Léon låg i, de bytet gjordes nere på förlossningen så då passade jag på att ha Léon i min famn, samtidigt berättar hon att barnmorskan som förlöste mig jobbade sin sista natt där så om vi ville så kunde hon komma upp och hälsa på oss. Självklart så ville vi de. Inte en chans att vi missar den möjligheten, vi hade sån himla tur att få världens bästa barnmorska!
Det går ett par minuter och sedan knackar det på dörren, in kliver hon med det där fina leendet som gör en lugn. Kände att jag ville gråta som ett litet barn när jag såg henne. Det var ju faktiskt hon som hade hjälpt mig att förlösa fram vår fina son och det betyder så otroligt mycket för mig/oss. Då Léon var skör så vågade vi inte byta mössa på honom själv så hon hjälpte oss att byta hans mössa till den som vi hade med oss.
Hon har verkligen en speciell plats i våra hjärtan ♥
 
Under dom här dagarna så händer inte särskilt mycket. Sköterskorna kollar mitt blodtryck och temp 2 gånger om dagen och frågar hur vi mår osv. Planen var att åka hem på onsdagen den 12 februari. Det var extremt jobbigt att veta att vi var tvugna att lämna vår son kvar där. Dom sista dagarna på sjukhuset var psykiskt påfrestande och vi tog bara minut för minut. All vår vakna tid ägnade vi åt att hålla, titta och mysa med Léon ♥♥♥
Dom här dagarna ser i stort sett likadana ut fram tills att vi åkte hem. Hade som tidigare nätter svårt att sova men de kändes skönt o veta att våra familjer skulle komma dagen efter. Ingen av oss hade väl egentligen någon aptit på morgonen efter men personalen kom in med frukost till oss så vi skulle slippa träffa andra på avdelningen. Det [...]
Våra familjer fick gå ut under värkarbetet. Klockan blir runt 2:00 när barnmorskan tar hål på fosterhinnan så att vattnet går...Fostervattnet är tjockt av mekonium (bebisens första bajs). En halvtimme senare kommer krystvärkarna som är otroligt starka. Det är sån kraft i kroppen när bebis ska ut. Under ett par sekunder mitt i förlossningen så slumra jag till, hinner drömma och vakna av att jag prata i sömnen... 17 minuter senare klockan 02:47 kommer han ut. Den finaste pojken jag någonsin sett, Léon 2540gram 47cm lång. 7 minuter senare var moderkakan ute också.
 
Efter att han torkats av och lagts på mitt bröst så vågade jag inte kolla på honom först men sen kollade jag...Jag var helt hundra under hela graviditeten att vi skulle få en pojke och att han skulle likna sin pappa, men det här gjorde mig chockad, Léon är en kopia (eller klon rättare sagt) av sin pappa. Det som vi ser att han fått från mig är öronsnibbarna och möjligtvist hakan, resten är från hans pappa. Ögonen vet vi inte vems dom liknar när dom är öppna men att dömma av hur dom båda ser ut när dom är slutna så är det hans pappas ögon. Det känns så konstigt och underbart att kolla på sin son och se hur lik han är sin pappa. Känslan att få hålla sin son för första gången är helt obeskrivlig, sån kärlek har jag aldrig känt förut. 
 
Efter att ha blivit sydd (inte mycke bristningar) så hjälpte världens bästa barnmorska oss att klä på honom. Hon tog även hand och fotavtryck på honom. 
 
Klockan 03:15 så klämmer barnmorskan på magen för att undersöka att livmodern börjat dra ihop sig, vilket den hade gjort redan ner till navel nivå. Efter en stund själva med massor av tårar så säger vi till att våra familjer får komma in om dom vill. Trots situationen så är vi så stolta över att visa upp våran underbara son som är så efterlängtad.
 
Runt kl.8 på morgonen så lägger vi oss för att försöka sova ett par timmar vilket inte gick så bra. Våra familjer åkte hem någon gång där på natten/morgonen, vet dock inte vilken tid. Vid 13 tiden kommer prästen för att prata med oss. Under dagens gång besöker familjen oss och vi själva tar kort på Léon och myser med honom. Då vi inte behöver åka hem så väljer vi att stanna kvar men blir flyttade runt 21-tiden till en annan avdelning (gynavdelning) där det inte finns höggravida eller nyfödda. 
 
Vi får ha Léon med oss i en vit fin "säng" eller korg eller vad man nu kallar det, (ser ut som en hårdlift till barn vagn).
Våra familjer fick gå ut under värkarbetet. Klockan blir runt 2:00 när barnmorskan tar hål på fosterhinnan så att vattnet går...Fostervattnet är tjockt av mekonium (bebisens första bajs). En halvtimme senare kommer krystvärkarna som är otroligt starka. Det är sån kraft i kroppen när bebis ska ut. Under ett par sekunder mitt i förlossningen [...]
Visa fler inlägg