Idag var en riktigt jobbig dag känslomässigt. Vi hade tid hos kuratorn på Danderyds sjukhus. Vi hade inte varit där på 5 veckor. På väg mot hissen på sjukhuset så gick det en tjej förbi i rask takt. Det ansiktet kommer jag aldrig glömma... Det var den första personen (Undersköterska) vi såg när vi kom in till sjukhuset den 6 februari. Vi har inte sett henne sen den dagen fram tills idag. På en gång så kom ångesten. 
 
Väl inne hos kuratorn så blev jag lugn. Hon började fråga hur vi mådde och hur det gått sen sist vi var där osv. Hon började skrapa på ytan och jäklar, det var som att trycka på PÅ knappen till ångestattacken. Jag trodde aldrig att jag skulle breaka ihop så där. Tårarna rann som en vattenkran och jag började snudd på hyperventilera. Tack o lov så lyckades jag lugna ner mig, men det var riktigt svårt. 
 
Vi kom dit med tanken att det förmodligen skulle vara vår sista gång eftersom att "vi mår okej". Vi mår ju inte okej egentligen. Vi stoppar undan våra känslor och pratar inte ens med varandra om vad som hänt. Det enda vi kan säga är att vi saknar vår son så otroligt mycket, men that's it...
 
Efter det här mötet hos kuratorn så vet vi att det kommer ta väldigt lång tid att bearbeta allt det här och vi kommer verkligen behöva hennes hjälp att ta oss igenom det här. 
 
Léon, mamma och pappa saknar dig nå fruktansvärt vår lilla prins! 
Idag var en riktigt jobbig dag känslomässigt. Vi hade tid hos kuratorn på Danderyds sjukhus. Vi hade inte varit där på 5 veckor. På väg mot hissen på sjukhuset så gick det en tjej förbi i rask takt. Det ansiktet kommer jag aldrig glömma... Det var den första personen (Undersköterska) vi såg när vi kom in till sjukhuset den 6 februari. Vi har inte [...]
Dom här dagarna ser i stort sett likadana ut fram tills att vi åkte hem. Hade som tidigare nätter svårt att sova men de kändes skönt o veta att våra familjer skulle komma dagen efter. Ingen av oss hade väl egentligen någon aptit på morgonen efter men personalen kom in med frukost till oss så vi skulle slippa träffa andra på avdelningen. 
 
Det var min 30-års dag så familjen kom dit med lite fika. Hade ingen lust att ens prata om att jag fyllde år. All min fokus går bara till min underbara son som faktiskt föddes dagen innan. Min födelsedag finns inte längre enligt mig. Det var iallafall skönt att våra familjer kom dit och hälsa på oss.
 
Vid 1:00 på natten till måndagen kom sjuksköterskan in för att byta isklaffar i bädden som Léon låg i, de bytet gjordes nere på förlossningen så då passade jag på att ha Léon i min famn, samtidigt berättar hon att barnmorskan som förlöste mig jobbade sin sista natt där så om vi ville så kunde hon komma upp och hälsa på oss. Självklart så ville vi de. Inte en chans att vi missar den möjligheten, vi hade sån himla tur att få världens bästa barnmorska!
Det går ett par minuter och sedan knackar det på dörren, in kliver hon med det där fina leendet som gör en lugn. Kände att jag ville gråta som ett litet barn när jag såg henne. Det var ju faktiskt hon som hade hjälpt mig att förlösa fram vår fina son och det betyder så otroligt mycket för mig/oss. Då Léon var skör så vågade vi inte byta mössa på honom själv så hon hjälpte oss att byta hans mössa till den som vi hade med oss.
Hon har verkligen en speciell plats i våra hjärtan ♥
 
Under dom här dagarna så händer inte särskilt mycket. Sköterskorna kollar mitt blodtryck och temp 2 gånger om dagen och frågar hur vi mår osv. Planen var att åka hem på onsdagen den 12 februari. Det var extremt jobbigt att veta att vi var tvugna att lämna vår son kvar där. Dom sista dagarna på sjukhuset var psykiskt påfrestande och vi tog bara minut för minut. All vår vakna tid ägnade vi åt att hålla, titta och mysa med Léon ♥♥♥
Dom här dagarna ser i stort sett likadana ut fram tills att vi åkte hem. Hade som tidigare nätter svårt att sova men de kändes skönt o veta att våra familjer skulle komma dagen efter. Ingen av oss hade väl egentligen någon aptit på morgonen efter men personalen kom in med frukost till oss så vi skulle slippa träffa andra på avdelningen. Det var [...]
Ställde larmet på 8 imorse får att inte sova bort hela dagen. Nu ska vi strax slänga i oss lite frukost; 2% jordgubbskvarg, en sportknäckebröds macka och ett glas apelsin juice. Morgonkaffet har jag redan druckit upp. 
 
Efter vi gjort oss i ordning så ska vi promenera till centrum för att inhandla gravljus och sedan fortsätter promenaden mot Léon ♥. Känns så skönt att gå dit, att få vara där min son är.
Sen är de ju bara bra för min del att gå så långa promenader eftersom att jag gärna vill gå ner alla mammakilon jag la på mig (plus några extra kilon som jag redan hade). 
 
Nä nu blir det frukost och sedan iväg mot min lilla älskling 
Ställde larmet på 8 imorse får att inte sova bort hela dagen. Nu ska vi strax slänga i oss lite frukost; 2% jordgubbskvarg, en sportknäckebröds macka och ett glas apelsin juice. Morgonkaffet har jag redan druckit upp. Efter vi gjort oss i ordning så ska vi promenera till centrum för att inhandla gravljus och sedan fortsätter promenaden mot Léon ♥. [...]
Visa fler inlägg