Ligger här i sängen och försöker sova, det går inte så bra eftersom att jag fortfarande är vaken. 
Brodhir ligger i sin säng (bredvid min sida av sängen) och sover för fullt. 
Trots att han är så nära så känns det långt ifrån. Mitt hjärta skriker att jag ska ta upp honom i min famn medan hjärnan (som försöker tänka logiskt) säger "nej, det är bra om han sover i sin säng". 
Får sån jäkla ångest. Men jag måste stå emot ångesten nu, inte vika mig för den. 
 
Nä måste försöka sova nu om det går...