Det är torsdag den 6:e februari. Morgonen var likadan som alla andra... Léon var lugn i magen men tänkte att han "är väl extra morgontrött" så tänkte inte mer på det. Klockan blir 11:30 och jag börjar röra mig mot barnmorskan för en snabbkontroll av blodtrycket. På väg till barnmorskan får jag sms från älsklingen att han vill att jag hör mig efter jag varit hos barnmorskan för att veta hur det gick och att allt är bra med Léon.

Väl hos barnmorskan så får jag kissa på stickan som alltid. Kommer in på hennes rum och frågar om vi inte kan lyssna på Léons hjärta för att han inte börjat röra sig än och för att jag så gärna vill höra hans hjärtslag. Lägger mig på britsen och hon startar apparaten så man ska höra hjärtat slå... Det är knäpptyst....Hon rör den mot andra sidan av magen... det är fortfarande knäpptyst.

Jag får panik och börjar gråta. Hon går och hämtar en annan barnmorska som också försöker lyssna. Det är fortfarande knäpptyst i apparaten.

 

Där efter gick allting så snabbt. Klockan är nu 12:05. Jag ringer till älsklingen och säger åt honom att komma snabbt för vi måste in till Danderyd. Taxin kom in till barnmorskan fören 12:30. Jag och barnmorskan går i världens fart mot utgången och möter upp älsklingen vid utgången. I ilfart med taxi så åker vi in till Danderyds förlossning.

På vägen i taxin ringer jag min lillasyster i panik och försöker på nåt sätt förklara vad som händer. Nästan framme vid Danderys sjukhus ringer hon upp mig och säger att hon och min styvmamma är på väg in.Kliver in på förlossningen och blir mötta av en barnmorska som blivit förvarnad om att vi var på väg. 

 

Kommer in i ett förlossningsrum där hon spänner på en grej på magen som skall läsa av bebisens hjärtljud. Samtidigt tar hon min puls. Barnmorskan säger nåt om att "min puls och det hon får fram på apparaten är olika så det båddar gott". Hon säger sedan att hon ska hämta läkaren som ska göra ultraljud. Dom orden gjorde oss lite lugnare....

 

Läkaren kommer in en kort stund efter och ska kolla med ultraljud för att se att Léon mår bra.

Jag tittar på älsklingen, sen på barnmorskan och sist på läkaren för att försöka avgöra om det är bra eller inte...

Hon tittar på mig/oss och säger "Nej tyvärr"....

 

Hela vår värld rasar. Det kan inte vara sant, vår sons hjärta slår inte längre. Efter en stund går barnmorskan och läkaren ut för att få vara ensamma en stund. Vet inte sen hur lång tid det tog men dörren öppnas och in kommer min lillasyster och styvmamma gråtandes. 

 

Min syster och styvmamma börjar ringa våra familjer för att få dit dom. När alla har kommit pratar vi med läkaren om vad som kommer hända härnäst. Jag får lämna en massa blodprover och slidprov. Den natten blev det ingen sömn....