Då är det här året snart slut, det har gått otroligt fort måste jag ändå säga. Tänkte summera det. 

Den 2:a januari flyttade vi till nuvarande lägenheten, från en 1:a till en 3:a (otroligt skönt att ha sovrum). 

Sen närmade det sig Léon's 1-års dag, hur hade tiden gått så fort att hans 1-års dag redan var här?

Vi var först till Léon's plats med våra familjer, där släppte vi ut ballonger, la blommor och tände ljus. Sen åkte vi alla hem till oss där vi hade gjort det kalas fint och köpt en fin tårta.

 

Månaden efter (4 mars närmare bestämt) så fick vi ännu en gång det efterlängtade pluset. Trots att vi var förväntansfulla och glada så fanns oron där hela tiden, oro att någonting skulle gå fel så att vi förlorar vårt andra barn också.

 

Nu gick månaderna och det var inte så mycket som hände, jag fortsatte med min behandling hos kuratorn. Sommaren kom och gravstenen vi beställt kom på plats, nu kändes inte platsen opersonlig längre. Vi är väldigt nöjda med den och det finns plats för våra namn sen.

 

I samma veva som stenen skulle på plats så var vi på ultraljud. Vi var från början helt säkra på att det skulle bli en flicka men så kom chocken, vi skulle få en till pojke. Det ökade på oron så det var himla tur att vi hade så många kontroller och gick hos kuratorn. Vi blev lovade tidigare igångsättning på grund av oron och vid sista kontrollen hos läkaren fick vi ytterliggare en veckas tidigare igångsättning för att lillebror beräknades att väga runt 3700 gram ch de är rätt mycket för att vara född 3 veckor för tidigt.

 

Det blev den 19 Oktober och vi hade tid för igångsättning. Min lillasyster hämtade upp oss och körde in oss till förlossningen där världens bästa Carina mötte upp oss.

Efter totalt 7 doser med cytotec så var värkar regelbunda, klockan var då runt 1 på natten den 20 Oktober. Klockan var 07:36 när världens finaste "lilla" Brodhir föddes. Sedan dess har han gjort våra liv värt att leva igen.

 

Gott nytt år till er alla från vår lilla familj!