Våra familjer fick gå ut under värkarbetet. Klockan blir runt 2:00 när barnmorskan tar hål på fosterhinnan så att vattnet går...Fostervattnet är tjockt av mekonium (bebisens första bajs). En halvtimme senare kommer krystvärkarna som är otroligt starka. Det är sån kraft i kroppen när bebis ska ut. Under ett par sekunder mitt i förlossningen så slumra jag till, hinner drömma och vakna av att jag prata i sömnen... 17 minuter senare klockan 02:47 kommer han ut. Den finaste pojken jag någonsin sett, Léon 2540gram 47cm lång. 7 minuter senare var moderkakan ute också.

 

Efter att han torkats av och lagts på mitt bröst så vågade jag inte kolla på honom först men sen kollade jag...Jag var helt hundra under hela graviditeten att vi skulle få en pojke och att han skulle likna sin pappa, men det här gjorde mig chockad, Léon är en kopia (eller klon rättare sagt) av sin pappa. Det som vi ser att han fått från mig är öronsnibbarna och möjligtvist hakan, resten är från hans pappa. Ögonen vet vi inte vems dom liknar när dom är öppna men att dömma av hur dom båda ser ut när dom är slutna så är det hans pappas ögon. Det känns så konstigt och underbart att kolla på sin son och se hur lik han är sin pappa. Känslan att få hålla sin son för första gången är helt obeskrivlig, sån kärlek har jag aldrig känt förut. 

 

Efter att ha blivit sydd (inte mycke bristningar) så hjälpte världens bästa barnmorska oss att klä på honom. Hon tog även hand och fotavtryck på honom. 

 

Klockan 03:15 så klämmer barnmorskan på magen för att undersöka att livmodern börjat dra ihop sig, vilket den hade gjort redan ner till navel nivå. Efter en stund själva med massor av tårar så säger vi till att våra familjer får komma in om dom vill. Trots situationen så är vi så stolta över att visa upp våran underbara son som är så efterlängtad.

 

Runt kl.8 på morgonen så lägger vi oss för att försöka sova ett par timmar vilket inte gick så bra. Våra familjer åkte hem någon gång där på natten/morgonen, vet dock inte vilken tid. Vid 13 tiden kommer prästen för att prata med oss. Under dagens gång besöker familjen oss och vi själva tar kort på Léon och myser med honom. Då vi inte behöver åka hem så väljer vi att stanna kvar men blir flyttade runt 21-tiden till en annan avdelning (gynavdelning) där det inte finns höggravida eller nyfödda. 

 

Vi får ha Léon med oss i en vit fin "säng" eller korg eller vad man nu kallar det, (ser ut som en hårdlift till barn vagn).