Usch va det är jobbigt att vara ständigt orolig över sitt barn. Får upp så konstiga tankar om hur något ska hända min Brodhir så att vi förlorar honom. Vet inte hur jag ska göra för att inte vara så orolig hela tiden. Rädd för att främmande människor ska smita av sig nå bakterier som kommer göra honom sjuk om vi går ut bland folk... Rädd för tamejtusan allt känns det som. 

 

Kollar honom hela tiden, framförallt när han sover för att se att han andas.

Tycker det är rätt svårt att veta hur vi ska klä honom när vi går med honom i vagnen. Vad är lagom liksom så att han inte blir för kall eller varm?

 

Sen är det kanske ett i-landsproblem men vet inte hur vi ska göra. Vi har vagnen här i lägenheten och när vi ska gå ut så får Jimmy tränga sig in i vår lilla hiss med vagnen och jag går i trapporna eftersom att hissen är så liten. Sen får vi "dra" vagnen för sista trappen ner från hissen till portdörren... Och om vi inte gör det så är enda alternativet att ställa ner vagnen i barnvagnsutrymmet som är så äckligt skitigt och det vill jag inte heller göra.

Hur sjutton löser vi det när han börjar jobba nästa vecka och jag ska gå ut med Brodhir själv? Ni som läser kan väl komma med lite tips och råd?