Sådär, tanken är att börja blogga igen efter att ha haft uppehåll i två månader. Jag har inte haft någon motivation eller lust att skriva av mig men nu ska det ändras på.
Så vad har hänt sedan sist? en hel del faktiskt.
Brodhir har lärt sig gå någorluna bra med lära-gå-vagnen, han har precis häromdagen lärt sig att krypa/krälar sig framåt. Tänderna verkar komma i grupp för han har två nere och två till som snart är helt ute (så 4 st totalt nere), uppe är det en framtand som tittat ut och 3 till som kommer titta ut vilken dag som helst. Tack o lov ingen feber men kinkig är han och vaknar lätt när han sover.
Vi var på Brodhir's 8 månaders kontroll i slutet på juni. Det gick som alltid riktigt bra. Han var då 74 cm lång och vägde 11,1 kg. En riktigt liten envis och viljestark bebis är han. När han inte får sin vilja igenom så skriker han så högt och med ett ljud som skär i öronen och skulle kunna göra att glas spricker.
I slutet på juni startade ett mörker hos oss. Vår älskade lilla Tuffis var tvungen att somna in hos veterinären efter att ha fått 7 kraftiga epilepsiattacker på 2 dagar. Hon har inte visat nåt tecken innan på att hon skulle vara sjuk alls så det kom verkligen oväntat. Veterinären trodde att hon kunde ha en hjärntumör... Sist jag grät så mycket var när allt startade med Léon. Samma känslor drogs upp när vi var på djursjukhuset som när vi skulle hem från Danderyds sjukhus efter Léon föddes.
Tuffis är så otroligt saknad här hemma, vi har haft henne sedan hon var 11 veckor och nu om ett par dagar skulle hon fyllt 13. Hennes syster Svea har ändrats också sedan Tuffis somnade in. Man märker så tydligt att hon saknar Tuffis så vi försöker göra allt vi kan för att få henne att må bättre.
Fina älskade Tuffis
Nu under semester har vi varit ett par dagar ute i stockholms skärgård på min fasters landställe. Har inte varit där på ett par år så det var behövligt. Det var riktigt skönt att komma ut dit och bara ta det lugnt. Lite läskigt var det ena kvällen dock för det var oväder ute och blixten slog ner i närheten av huset (finns inga åskledare där) så det blixtra till i hallen och hela huset skaka när åskan mullrade samtidigt.
Brodhir fick plaska i sin pool för första gången också och han älskade det!
Vi har även varit upp till min mamma och styvpappa i Sala. Tyvärr inte särskilt många dagar men skönt var det att vara där, jag hade gärna stannat lite längre. Sista dagen där fick mamma sitta barnvakt medan vi gick på rundtur i Sala silvergruva. Det var riktigt häftigt där nere, men svinkallt.
Det blev en liten impulspicknick nere vid golfängarna med min kära syster och svåger (och deras hund Bella).
Jag, Jimmy och Brodhir tog en liten tripp till Natur historiska riksmuséet. Brodhir verkade inte bry sig så himla mycket men vi tyckte det var kul. Ingen av oss har varit där sedan vi var små (bortsett från att ha varit endast på cosmonova 1 gång för ett par år sedan med min syster Mellis)