I morse mötte jag upp C. Man kan inte låta bli att smila när man ser henne komma gående med ett leende på läpparna. Världens bamsekram fick jag också. Trodde vi skulle gå en liten promenad och sedan en fika men promenaden vart allt som allt ungefär 1 mil. En fika tog vi också på ett café som hade en lite halv tjurig kvinna som jobbade där.
Vi pratade i alla fall om allt mellan himmel och jord. Känns som att jag har känt henne hela livet. Vi prata såklart om min fina son Léon också. Det känns så skönt och lugnande på något sätt att höra henne säga saker som hon kommer ihåg om honom och oss. 
 
Sa det till henne att nästa gång vi ska ha bebis så är det henne vi vill ha igen, med tanke på hur jäkla grym hon är och det ville hon också.
 
Får se när vi ses nästa gång men förhoppningsvis så ska de väl inte gå så många månader till nästa gång.