Fy tusan vilken storm vi haft idag. Det var en himla tur att vi gick tidigt till gubben idag. Jag har aldrig sett ett sånt oväder förut, trodde att träden utanför skulle blåsa omkull. Husen som står snett bredvid vårat såg man knappt. Värst var det när det blixtrade och åskade oavbrutet rakt ovanför oss. Jag avskyr verkligen åskan, den är så obehaglig.

Fick upp en jätte konstig tanke och känsla som gjorde mig ledsen och fick tårar, jag vet att min lilla älskling "inte är här" men det spelar ingen roll, jag blev ledsen för att han är själv där borta vid sin plats och det är storm. Jag är hans mamma, min uppgift är att skydda honom och är jag där? Nej jag är hemma i trygghet och skydd... USCH!

Nästa tanke som kom är att hur ser det ut där nu? Tänk om blommorna har blåst iväg och blivit förstörda? och Léons gosedjur som han har, står dom kvar? 

Vi måste till honom imorgon så vi kan försäkra oss om att allt är kvar och fint.