Som jag skrev igår så promenerade vi tidigt iväg till lilla pussgurkan idag. Kunde inte släppa tankarna över hur det möjligtvis kunde ha sätt ut där när vi kom dit.

Väl inne på kyrkogården så såg vi snabbt att det låg bara ett fåtal mindre grenar på marken vilket var en lättnad att se. Ju närmre vi kom desto mer nervös blev jag. Väl framme så ser vi att allt är kvar, till och med rosorna som står i vasen stod kvar. Det enda var att några av sakerna och Léons gosedjur var jordiga så det tvättade vi av i utekranen. Vilken otrolig lättnad att se att allt var kvar och inget var förstört!