Den 14 augusti (vecka 10) så fick vi tid att träffa läkaren på mama mia inne i stan (karlavägen) eftersom att jag var orolig över blödning som jag hade 1-2 veckor innan. När vi kom dit så träffade vi världens trevligaste läkare. Hon ställde ett par frågor om hur jag mådde osv och sen varför vi var där. Jag förklarade situationen att jag var orolig och hade mycket oro så utan att tveka så sa hon "Ja men lägg dig ner så gör vi ett ultraljud på en gång".
Då kom nästa oro, tänk OM hon inte skulle se nåt eller att bebishjärta inte slog. Hon slog på maskinen och satte den där mackapären på magen och TADAAA, där inne låg lilla pyret. ungefär 4cm lång med ett hjärta som slog för fullt. Bebis låg och sov så hon buffade på magen och jäklar va han gick igång, sprattla med armarna och benen. Det var en sån lättnad att få se sitt barn för första gången och att han mådde bra.
Den 8 Oktober var de dags för RUL (rutin ultraljudet). Den gjordes på mama mia i Kista. Jag var så nervös denna gången också. Var det ett friskt barn? Var det en flicka eller pojke? Slog hjärtat på bebis fortfarande?
Hon gick grundligt igenom från huvud ner till fötterna samtidigt som hon förklarade vad hon kollade på/efter och visade. Det första vi såg var att bebis var vääääldigt livlig i magen och ville inte ligga stilla. Det var riktigt häftigt att se hjärtat slå som det gjorde, man såg verkligen allt i detalj. Allt såg som sagt perfekt ut, han har 10 fingrar och 10 tår. Till sist så fick vi reda på vad det blir, en liten pojke! Precis som vi trott hela tiden.
Mammas och pappas lilla älskling <3
