Ligger i sängen och ska försöka sova. Som alla andra kvällar så vaknar lillpojken i magen och vill ha sin kickboxningspass. Det är så mysigt att känna honom röra sig för fullt där inne trots att det kan kännas obehagligt och ont ibland. 

 

Det är så overkligt fortfarande att om drygt 3 månader så kommer han ligga i min famn istället. Ännu konstigare när man "kommer på" att det faktiskt ligger en liten bebis i magen. 

 

Imorgon kl 13 ska jag till barnmorskan för rutinkontroll. Ska kolla upp lite saker med henne när jag ändå är där. Har ju inte hört från läkaren angående mitt blod och urinprov som jag fick lämna för 2 veckor sen :/ Får hålla tummarna att blodtrycket gått ner också, fast det känns inte som de. 

Det enda som betyder nåt är att min son mår bra där inne :)